En kort stund av välmående..

Du har verkligen fångat mig, fan !

Trodde inte jag kunde känna så här efter S.

Hur fan gick det till ?

Ett snabbt möte, våra blickar möttes.

Och jag va fast :S I ett jävla järngrepp.

Och nu, några möten. Underbara sådana.

Du är verkligen på väg härifrån.

Hur fan ska jag tackla det ?!

Kunde inte allt bara fått vara som det va innan ?

Varför skulle jag möta dig och
få hjärtat att slå fortare än det gjort på länge.

Varför skulle jag möta dig och få hoppet återupplivat ?

Så hon den andra, det knäckte mig..

Men så gav du upp ?!
Det spelade verkligen ingen roll för min del hur du än valde.

Hur fan kunde jag vara så jävla dum,
och börja tro massa saker ?

2 år som singel, 2 långa jävla år.
Är det konstigt att man får förväntningar..








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0