Paiiiiin
Den där jävla känslan har brädat mig, slått mig så jävla hårt.. Jag har fallit, och vettefan hur jag ska ta mig upp. Min älskade Sofie räcker sin hand i svåra stunder och de gör att jag reser mig upp, men inte helt, långt ifrån helt ! Hur fan kunde jag tillåta mig själv att bli så fuktansvärt lurad, av den finaste finaste saken i världen, men också den mest fruktansvärda om det inte går tillväga på rätt sätt..
Va ju bara en ren jävla slump att jag skulle träffa dig, skulle ju bara hjälpa till i affären. Så va du där, mina ögon kunde nästan äta upp dig. Så när vi pratade och grejade hela dagen så målade jag upp en så bra bild om dig. Du följde med mig å Sofie, vi drack några öl, och bilden av dig blev bara bättre å bättre. Sen, närhet ! Shiiit, tänk vad närhet kan göra ! Skriverier, msn och ytterligare en träff, som inte alls blev som den skulle. Efteråt så bar du dig åt på ett sånt sätt så jag fattade att något va fel. Sen kommer käftsmällen ! Att du träffat å pratat med en annan tjej i 1 år :S Jag menar, va faan ?! Så att ni vart si å så lika varandra å att ni ville samma sak med livet, men så hade lilla jag kommit in i bilden å förstört allt :P Du hade börjat tänka om. Luften rensades, jag accepterade, ni tjafsade och de skulle troligen skita sig, sen.. 2 träffar där vi träffades själva, den första va den bästa, den andra va bra. Men jag kunde ju i vanlig ordning inte hålla käften och va tvungen att fråga om henne. Fan ! De hade börjat ordna upp sig sa du, att du inte visste när ni skulle ses nästa gång, men att hon skulle få komma till dig, att hon börjat inse vad du menat med att ni skulle ses. Jag vart tyst, du frågade varför å vad jag tyckte. Jaa, vad ska jag säga om saken ? :/ Knappt en kram fick jag när du åkte, sen ett sms " Förlåt ! Känner mig så hemsk :( " Svarade att jag förstod men att jag inte ville att vi skulle sluta ses, att jag ville visa vem jag va å lära känna dig, att jag inte ville kasta bort detta i onödan. Samma kväll skriver du att hon kanske ska komma på söndagen när du kommer hem från din resa :( Faan, förstår ju att du måste träffa henne å känna efter hur de känns. Men klart som fan jag är ledsen ! Å hon vet inget, så jag får bära bördan helt själv. Undra om du någonsin tänkt säga något till henne..
Nu är du flera hundra mil bort. Här sitter jag med en bubblande känsla i kroppen som jag hatar. Jag är förtvivlad, förbannad, ledsen, arg, bitter.. Hatar mig själv, hatar vad som gjorts med mig. Fan fan fan ! Hur kunde jag tillåta mig själv att gå så långt ? Alla bilder, närheten jag gett dig, alla saker jag sagt, och inte sagt.. De vill ut, räcker inte med att bara säga det till Sofie eller Elli, de sakerna vill sägas till dig. Men då backar du ju bara ! Helvete.. Jag ska inte lägga mitt huvud på någon annans arm på mycke länge !
Nu får tiden utvisa hur de blir, han får träffa henne och känna efter. Han vet vart jag finns. Tänker inte springa efter någon annan. Han eller ingen, sista gången jag blir sårad. Men en sak är säker, jag kan min sak, Jag kan om jag vill !
