flickanpetersson

Efter en tids uppehåll från bloggen så har jag beslutat mig för att börja skriva igen, de stunder jag har tid vill säga ;) Vart ganska mycke i mitt liv de sista månaderna.

Slutade skolan i April och 3 veckor efter det fick jag jobb, på en underbar gård utanför Vara, dvs Ödegårdens Lantbruk Lekåsa - 10 mil hemifrån. Utan körkort! Dessa 10 milen har ställt till det mellan varven, känslomässigt. Har funnits stunder då jag bara har velat ge upp allting jag skaffat mig för att flytta hem igen. Mina vänner och familj är ju trots allt mitt liv. Men så ändå har jag stannat kvar. Och det pga att jag har hamnat på ett underbart ställe. Djuren är toppen och människorna ska vi inte prata om! De har verkligen fått mig att känna att jag passar in, att jag duger som jag är trots mina tusen brister. Bristerna är något jag kämpar med dag och natt inombords, men ändå så är man den man är när man inte blev som man skulle (skämtåsido).. Och jag duger, som den jag är.

Har lärt mig mer under de här halvåret än vad jag lärt mig under mina tidigare år inom lantbruket, fått testa på saker som jag tidigare fått höra att det inte vart någon idé för mig att testa för jag skulle ändå inte kunna utföra dom. Fått en chef som ställer krav på mig och vill att jag ska ta för mig och våga testa, och det går! Det ser jag ju bara nu i efterhand, med tanke på allt som de lärt mig. Och jag är så otroligt tacksam, tacksam för att dom är som de är!



Men det viktigaste av allt är – Jag gav mig fan på när jag gick på soc att livet inte skulle vara som det var då.. För vem fan vill leva på systemet hela livet när man kan göra något åt saken och tjäna sina egna pengar? Allt handlar om uppoffringar. Mina uppoffringar var att säga upp lägenheten, flytta till pappa, börja skolan och lägga ett studielån på mina axlar.. Men det jag har fått ut av mina uppoffringar är att jag nu tjänar mina egna pengar, jag har ett jobb, och jag jobbar med det jag älskar, just kor. Att ta detta jobbet var också en uppoffring, lämna allt där ”hemma”, flytta till ett ställe där jag inte känner någon, utan körkort dessutom. Men jag kan inte säga att jag ångrar något av valen, för jag har också vunnit jävligt mycket på de uppoffringar jag gjort! Fick tex nya underbara vänner genom skolan, speciellt Settan. Åh fina Settan, sjukt hur mycket man kan sakna en människa :p Och genom jobbet har jag fått en kunskap jag kan bära med mig hela livet, och fått möjligheten att lära känna ytterligare några till underbara människor!

Visst att livet är en pina ibland, men det är då man tänker på hur bra man egentligen har det.
 

Och på tal om bra, så är det de minsta man kan säga om denna låten.. Öronorgasm!!