121213

Vem är då jag?

 

En kotokig tjej som är född i den lilla staden Tidaholm men bor numera i Skövde tillsammans med en av mina bästa vänner Angelina.

 

Jag är 23 år (gammal), född den 1 Oktober 1989 på BB i Skövde. Min mamma heter Carina och min pappa Bertil, de är skilda sen några år tillbaka. De har 3 gemensamma barn – jag, min storebror Mathias som är 26 och min lillasyster som är 21. De båda har stadgat sig. Erica har en underbar liten son som heter Lucas som är 8 månader och bor tillsammans med sin pojkvän i Mölltorp utanför Karlsborg. Min bror har fru och 2 underbara ungar på 3 respektive 5 år. De bor utanför Tidaholm. Vi har inte bara gemensamma föräldrar, vi har alla 3 gått en lantbruksutbildning. Mathias och Erica gick på Sötåsen och jag gick en 20 veckors kurs på Uddetorp. Syskonskaran sluts inte där dock, mamma har tillsammans med sitt ex en pojk på 8 år vid namn Erik och min pappa har tillsammans med sitt ex (tack och lov) en tjej på 12 år!

 

Så jag har blivit välsignad med 4, alla på sina vis underbara syskon.

 

Jag är uppväxt delvis i Tidaholm men lika mycket av min barndom spenderades på min farmor och farfars gård utanför Skövde, så jag är en stolt bonnunge :D Har underbara minnen därifrån som kommer prägla hela mitt liv.

 

Min farmor heter Elvy, farfar Roland, morfar Lennart och mormor Maj-Britt. Mormor finns dessvärre inte med oss längre, hon somnade in bara 53 år gammal den 18 november 2003. En annan person som vart viktig för mig under min uppväxt, som jag aldrig kommer att glömma är min gamla mormor Tyra. Hon finns inte heller med oss längre, hon somnade in i maj 2004.

 

På mammas sida har jag 10 kusiner och på pappas sida har jag 8. Så jag har en ganska stor släkt.

 

 

Sedan 1.5 år är jag och jobbar på en mjölkgård i Lekåsa med uppbunden besättning som ligger mittemellan Vara och Vårgårda. Jag stormtrivs med mitt jobb trots att det är tungt och skitigt, jag skulle aldrig kunna tänka mig att jobba med något annat. Det fina med mitt jobb, det jag gillar bäst är att ingen dag är den andra lik. Vi vet på ett ungefär vilka tider vi spenderar i lagårn, men mellan mjölkpassen vet man aldrig exakt vad som händer. Skulle nog aldrig kunna jobba på en fabrik, stå dag in dag ut och göra samma moment om och om igen.

 

Jag har en väldigt stark kärlek till kossorna. Och i en uppbunden besättning kommer man väldigt nära korna, kossor är ju så himla nyfikna och tillgivna. De ska va på och lukta och slicka på allt, vilket kan vara både för och nackdelar. För mig är inte korna på mitt jobb bara kor, de är alla individer för mig eftersom jag vet hur var och en är i personligheten. Och jag är lycklig över att ha fått gåvan att ha ett djuröga och att vara en riktigt duktig djurskötare. Jag har äntligen hittat mitt kall i livet.

 

Jag älskar att arbeta med min kropp, slita och ta i. Älskar att man på kvällen är så trött så man somnar direkt. Man hinner liksom aldrig ligga och fundera på massa saker som man annars kanske gör när man inte är riktigt trött fast man måste sova.

 

Det ni kommer att få läsa om på min blogg är : Min vardag, saker som gör mig glad/bekymrad/förbannad. Mina och mina vänners (Angelina, Carina och Becca är de som oftast kommer på tal) äventyr och sysselsättningar, givetvis om kossorna, mina tankar och funderingar, framtid och dåtid m.m.

 

Och som person skulle jag nog vilja säga att jag är fruktansvärt envis, glad, empatisk och omtänksam – många gånger tänker jag mer på andra än mig själv, klumpig – men jag lider inte av det utan brukar ta det mesta med ett leende eller asgarv, analytiker – allt som sker runt omkring mig analyserar jag sönder så ni kan ju tänka er att det händer ganska mycket i min skalle, hela tiden, jag har ett ganska dåligt tålamod och kort stubin – fast den korta stubinen jag har är ganska dryg, den räcker länge men när jag väl blir arg så blir jag aaaaaaarg! Jag är ateist men tror dock på ödet – men inte att ALLT händer av en anledning. Så är jag mattokig också, förstår mig inte på folk som går på dieter och som svälter sig själva. Ät för helvete, mer rör er därefter.

 

Och min favorit mening är – It´s never to late to make memories for life! Ångra inget du gjort, ångra bara det du inte gjort. Man lär sig alltid något nytt i vad man än tar sig för.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0