Underbara Fredag!
Så är du äntligen här, älskade fredag! Längtat efter dig hela veckan, av olika anledningar. Nu har jag gjort mitt i arbetsväg för den här veckan.
Mjölket imorses gick ruskigt bra och flickorna skötte sig exemplariskt.
För några veckor sen sålde mina arbetsgivare sin gård, så nu är det nya ägare. Innan försäljning hade vi kor i 2 ladugårdar. En där de högmjölkande och såna som skulle kalva stod och i den andra ladugården (Arrendegård) hade vi lågmjölkare, dvs såna som närmade sig slutet på sin laktation och snart skulle sinas och med sinas menas att man inte ger kon något kraftfoder och att man slutar mjölka kossan, detta görs ca 2 månader innan kon ska kalva. Så sintiden blir en viloperiod för kon inför kalvning. Så hade vi även såna som skulle skickas till slakt i den ladugården.
När de nya tagit över sålde de som sagt massa kor, många favoriter fick åka, jätte fina djur. Och dagen djurbilen kom var riktigt jobbig. När de sålda djuren åkt flyttade vi ihop kor från båda ladugårdar till den ladugården där vi tidigare hade högmjölkande.
Så nu, när jag går och mjölkar kan jag fortfarande fast de snart gått 2 månader se vilka kor som stod vart även fast de står "nya" kor i de båsen nu. Jobbigt emellanåt. Det enda jag hoppas och tror på är att de har det minst lika bra där de är nu som de hade hos oss.
Träffade en seminör dagen efter flytten, hon hade träffat på ena gruppen på en gård hon var och seminerade på, då hade de precis anlänt till gården. Hon berättade att det är en jättefin gård med duktiga djurskötare. Då blev jag alldeles varm i hjärtat och fällde en liten tår.
Så nu mjölkar jag 2 dagar i veckan, byter av den nya djurskötaren, men på nyårsaftons morgon gör jag mitt sista mjölkpass i den ladugården. Då ligger deras öde helt i de nyas händer. Det jobbigaste just nu är att inte ha något direkt att säga till om längre, att det inte sköts på samma sätt - och självklart, alla gör olika. Men det känns inte som att det ligger något engagemang bakom nu, de brinner inte för korna på samma vis känns de som.
Vet inte riktigt hur jag kommer reagera på nyårsaftons morgon, när jag för sista gången stänger dörren till ladugården som vart mitt andra hem i 1.5 års tid och lagt grunden till att jag är den grymma djurskötare jag är idag!
