Trött och Uttråkad
Uttråkad, på mitt liv ! Trött på att vakna och bara ta dagen som den kommer :/ Trött på att vara uppe på kvällen och veta att man inte har något ”viktigt” att gå upp till på morgonen därpå. Trött på att inte behöva ställa alarmet.
Jag saknar ”mina” kossor, ja saknar de brääääääääkande tackorna, som oftast var en pain in the ass men som jag långt långt inne älskar djupt, jag saknar lammningen och alla de små liven som tittade ut (med eller utan hjälp), fulla av liv. Och jag saknar de man fick hjälpa med livsgnistan. Jag saknar guldklimparna, de där ögonblicken och händelserna man ALDRIG glömmer. Lamm som föds halvdöda och även såna som vid födseln är pigga men som senare blir pigga, att få vara den avgörande länken för dom mellan liv och död, se att det jag gör/gjorde för dom var så avgörande för för deras liv. Jag saknar att vara barnmorska åt kossor såsom tackor, jag saknar hur vardera djurart pratade med en när man visade sig vid ”matdags”.
Jag saknar mina bebisar, kalvarna, hur de sticker ut tungorna och blir alldeles tossiga när de ser att man kommer med mjölkkärran. Jag saknar att faktiskt känna varenda individ som jag dagligen jobbade med, mina kompisar. Jag saknar hur kossorna skulle vara på och slicka på allt. Men främst så saknar jag sista stunden i lagårn kvällstid, när allt är klart och det är dags att gå hem, det där lugnet. Lugnet som inte finns någon annanstans, harmonin över att korna lägger sig ner, harmonin över att kvigorna står tysta och nöjda och idisslar sitt ensilage, lugnet med att veta att man under dagen gjort ett bra jobb för djuren och att alla nu är nöjda och glada för dagen. Minns att jag kunde sitta på änden av foderbordet en stund innan jag gick hem och bara lyssna. Man kunde verkligen höra en knappnål falla till golvet. Det enda som hördes var idisslande kor och någon kalv som ”bäddade” i en ensambox. Detta är livet !
