flickanpetersson

Så nöjd som jag är med mig själv just nu har jag aldrig tidigare varit, jag har byggt upp ett jävligt bra självförtroende som jag är sjukt stolt över. Jag är ju inte helt ensam om att ha lagt byggstenarna till det, för utan mitt medgivande till varje sten hade jag inte vart där jag är i dag.

Jag vet hur det är att ha vart nere på botten, att må skit. Jag vet hur det är att gråta sig själv till söms varje kväll under en period, jag vet hur det är med att kämpa för att överhuvudtaget ta sig upp ut sängen på morgonen, jag vet känslan över att inte vilja sova för att det i bakhuvudet sitter en liten djävul som säger – somnar du nu vaknar du aldrig mer. Jag vet hur det känns att känna sig som minst värd på hela jorden. Jag vet hur det är att vakna med en stor klump i magen varje morgon, för att man inte vill gå till skolan. Att man inte är värd något, detta fick mina plågoandar mig att känna från 4 – 9 årskurs i grundskolan. Haha, inte konstigt att man inte ville gå något jäkla gymnasium. Har träffat några av dessa plågoandar senare i livet, som faktiskt kommit fram till mig och haft ånger i rösten, som i sin närhet senare har sett andra bli behandlade likadant, som fått dom att tänka om och som också har gjort att de ransakat sig själva. Och att ett enkelt förlåt kan vända hat till glädje är helt otroligt, speciellt när personen i fråga faktiskt står upp för att han/hon vart ett svin. Senast i oktober kom en kille fram till mig, vi gick i samma klass någon gång under högstadiet, då avskydde jag honom och alla hans kompisar, de lät mig aldrig vara. Vad jag än gjorde så fanns det alltid någon där som på något vis gjorde sig rolig på min bekostnad. Men han har vid flera tillfällen bett om ursäkt. Han berättade för mig att en släkting till honom tagit livet av sig för att han blivit så utsatt i skolan. Jag vet inte om han funderat över det innan detta hände hans släkting, jag hoppas ju på det så klart.

Så jävla sorligt att barn som är elaka mot varandra kan ställa till det på det viset som det faktiskt gör överallt, vart man än vänder sig så finns det alltid någon som blivit utsatt för någon som tror sig vara bättre än andra. Jämförelser med julklappar, kläder, månadspeng, sporter man är aktiv inom och hur bra man presterar där. Och detta är samhällets och föräldrars fel, att det ställs för höga krav från för tidiga åldrar. Av egen erfarenhet så har jag blivit uppfostrad utan några större krav, mina krav från mina föräldrar har vart att alltid tacka för sig, kolla folk i ögonen när man hälsar, att de äldre alltid har rätt osv. Så det högsta kravet jag har haft när jag växt upp är folkvett.  Tänk om alla kunde uppfostra sina barn på det viset, med insikten att alla är lika, oavsett. Och att alla duger precis som de är. Sen finns det ingen som säger att man måste vara kompis med alla, men man behöver inte vara elak mot någon bara för att man inte tycker om den personen.

Men i alla fall, idag känner jag att allt som har hänt mig under mina 23 levnadsår har format den jag är idag. Så jag skulle faktiskt vilja tacka lite. Tack mamma och pappa för att ni alltid trott på mig, för att ni alltid har sett till att det funnits mat på bordet, att vi haft rena och hela kläder trots att det inte har vart senaste modet, tack för att ni funnits och trott på mig även fast jag under min tonårstid var en böld i röven, tack till er som mobbade mig, utan er hade jag aldrig vetat hur det är att ha varit på botten och att sedan ta sig upp till toppen och hur jävla stark man blir av det, trots alla jävlar som ville mig illa. När ni någon gång får en livskris kommer ni aldrig ha möjlighet att på samma vis som mig och med samma styrka ta er upp igen. För då kommer det behövas mer än en silversked i munnen för det. Tack till farmor och farfar som lät mig och mina kusiner vara barn så länge vi ville vara det, tack farfar för att du hade lantbruk när jag var liten och för att du och farmor bidragit till barndomsminnen som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån mig, tack vare att ni behandlat oss som ni gjort har jag haft ett viktigt mål i livet – att ni en dag ska kunna vara stolta över mig. Farfar sa det för ett tag sen, att han är stolt över mig. Det kommer jag alltid bära med mig. Också ett stort tack till en av mina före detta plastmorsor, tack för att du var den subba du var. Jag kommer se till att så som du behandlade oss kommer ingen någonsin få behandla ett barn i min närhet. Och jag kommer aldrig någonsin i framtida förhållanden där killen har barn försöka sära på barnen och pappa som du gjorde. Tack till alla så kallade forna vänner som huggit mig i ryggen och snackat skit, ni har hjälpt mig att endast behålla guldklimparna, skrotet placeras jag där det hör hemma, på skroten. Jag behöver inte 150 vänner, som egentligen inte är vänner. Jag är så jävla nöjd med de vänner jag har idag, jag vet att de aldrig skulle hugga mig i ryggen, att de är ärliga, lojala och att de ställer upp när jag behöver det. Klarar mig fint med mina 4 äkta vänner. Så vill jag också passa på att tacka alla killar som kommit och gått, tack vare er så kan jag idag lika gärna vara utan, men självklart söker jag kärlek. Men inte första bästa som förr, och med den forna behandlingen från många krävs det ganska mycket för att mitt hjärta idag ska börja bulta för någon. Min stora kärlek idag är kossorna, jag har funnit mitt kall i livet. Skulle aldrig klara mig utan kossorna! De får mig att må bra, i mitt jobb känner jag mig viktig och behövd och jag har hittat något som jag vet är jävligt duktig på, det kommer ingen någonsin kunna ta ifrån mig. Så mitt sista tack går till Anna, som i 1.5 års tid varit min arbetsgivare, tack för att du gett mig fria tyglar, trots att jag ibland inte känt att jag kanske klarat av det och ibland ifrågasatt varför jag ska göra vissa saker själv, Men det är just de, tack vare det så har jag fått lära mig hur jag ska utföra många saker, på mitt vis och ändå få uppgiften avklarad. Haha, du har fått knoppen att blomma! Du har gjort mig till den grymma djurskötare jag är idag, och det kommer jag aldrig kunna tacka dig tillräckligt för. Du har också en stor del i att jag är den person jag är idag, att mitt självförtroende har vuxit sig dit det har.

Jag är så jävla stolt över mig själv! Grymt nöjd över den jag är idag.