flickanpetersson

Denna var klurigare än jag trott :P Man kan ju beundra på olika sätt liksom, och för olika saker.

Men denna artisten beundrar jag för att han trots allt som korsade hans vägar i hans livet lät musik segra över allt, och vilka låtar han gjort sen. Och trots att han är död och begraven för länge sen så lever hans musik vidare idag och föralltid.

Det är inte bara låten som påminner om en speciell period, utan Povel him self. Han spelades flitigt när jag var hemma hos min gamlamormor. När vi löste korsord och lagade mat lyssnade vi alltid på honom. Gud vad jag saknar dig Tyra <3


Och både denna låten och Sven-Ingvars får mig att tänka på mormor, hur hon brukade lyssna på denna låten när vi åkte i bilen, så satt hon och nynna med lite smått och log. <3

Ingen uppdatering i helgen pga jobb, och vilken helg sen. Den kommer jag sent att glömma :/

Vart och fixat håret idag, var underbart att äntligen få tummen ur och komma iväg och klippa mig :) Så har jag vart hos min bror m. familj, brorsan och hans fru skulle på Bio. Alva, den minsta, har vart krasslig så humöret har inte vart på topp hos henne, men det skötte ju Edvin fint istället. Fram tills det var läggdags, då vart de snabbt ombytta rolller. För Edvin skulle bestämt inte lägga sig förens mamma kom hem "så de så.." Haha.

Zappade igenom kanalerna på tv i brist på något vettigt att titta på, då fastnade jag på Animal Planet och Animal Cops Miami. Vilket jäkla jobb, snacka om att verkligen föra djurens talan och göra skillnad. I detta programmet handlade det iaf om kor. Det handlade om tjuvjägare, och inspektören själv var uppväxt på en farm i Kuba. Pga det och råheten i slaktandet av korna, som skedde nattetid, så tog inspektören detta verkligen på blodigt allvar. Han skulle ha fast jägarna till vilket pris som helst, tyvärr lyckades han inte. Men pga av insatser såsom väggspärrar för de vägar in till gården som inte användes, staket och insatser av polisen i Miami så upphörde tjuvjakten.

De asen smög in på gårdarna nattetid och skar korna i senorna på bakbenen. Resten tänker ja inte skriva om. Fattar inte att det finns såna monster. Fattar inte att det finns folk som medvetet skadar någon som inte kan försvara sig, eller skadar dom så de pga det inte kan försvara sig.

Fäller alltid någon typ av tår under dessa program, men detta avsnittet var extra känsligt. Usch å fy!

Idag har vart som alla andra dagar, vakna när jag vakna, drack kaffe och åt frukost.

Hem till mamma och färgade håret, var sååå trött på utväxten ! Men nu är det fint igen :)

Har fått igång mitt trådlösa på datorn igen, tack vare mamma och killen på supporten hos tele2. Och just nu sitter jag och är förundrad över att det endast är 4 dagar kvar till BF för min syster, i de flesta fallen går man ju över tiden. Men snart är h*n ute, och det är fler med mig som längtar.


Är redan faster åt två underbara ungar, ska bli så roligt att även bli moster.

Nu är det bara jag kvar i skaran att få tillökning, för det behövs en partner och mycke kärlek, men sen är det så mycket jag vill göra med mitt liv innan så det får vänta. Har ju hela livet framför mig, så nöjer mig med att låna mina syskons ungar.

Idag gick jag och Becca upp tidigt för att åka iväg till Skara och kolla in koutställningen på Uddetorp :) Skäms nästan för att erkänna detta, men jag har aldrig tidigare varit på en koutställning, men detta var definitivt inte min sista :) Det var superkul, och man hade massa fint att kolla på hela tiden. Och jag har mått så bra hela dan idag bland alla snygga kossor :D

Alla som sysslar med showmanship ska ha en stor eloge, tycker verkligen att det är hur tufft som helst. Man såg ju hur alla pysslade med kossorna på plats, men det är ju så mycket mer arbete innan, och så lång tid innan. Och några kända ansiktet från Bondeliv såg man också.

Träffade även veterinärerna från mitt gamla jobb, en som seminerade korna på mitt gamla jobb ställde ut så träffade jag 2 av mina gamla klasskompisar från vuxenutbildningen på Uddetorp. Massa prat, leenden och finfina kort blev det idag, samt en dag som det kommer dröjja innan jag glömmer :)





Bara några av alla fina damer som visades under dagen !

Efter att min kusin Becca slutat sin praktik idag skulle vi cyklat och mött varandra. Härifrån pappa till henne är det ca 7 km, så vi skulle mötts på halva vägen och sedan haft picknick. Men det var sent å motivationen var väl kanske inte på topp så vi begav oss till farmor och farfar istället :) Där blev det farfars soppa och kålpudding samt tårta till efterrätt :)

Det suger verkligen att vara arbetslös vill jag lova ! Så ni som har arbeten, tänk er för innan ni säger upp er och sköt er verkligen så ni får ha kvar ert jobb.

Gossip Girl nästa, god natt :)

Uttråkad, på mitt liv ! Trött på att vakna och bara ta dagen som den kommer :/ Trött på att vara uppe på kvällen och veta att man inte har något ”viktigt” att gå upp till på morgonen därpå. Trött på att inte behöva ställa alarmet.

Jag saknar ”mina” kossor, ja saknar de brääääääääkande tackorna, som oftast var en pain in the ass men som jag långt långt inne älskar djupt, jag saknar lammningen och alla de små liven som tittade ut (med eller utan hjälp), fulla av liv. Och jag saknar de man fick hjälpa med livsgnistan. Jag saknar guldklimparna, de där ögonblicken och händelserna man ALDRIG glömmer. Lamm som föds halvdöda och även såna som vid födseln är pigga men som senare blir pigga, att få vara den avgörande länken för dom mellan liv och död, se att det jag gör/gjorde för dom var så avgörande för för deras liv. Jag saknar att vara barnmorska åt kossor såsom tackor, jag saknar hur vardera djurart pratade med en när man visade sig vid ”matdags”.

Jag saknar mina bebisar, kalvarna, hur de sticker ut tungorna och blir alldeles tossiga när de ser att man kommer med mjölkkärran. Jag saknar att faktiskt känna varenda individ som jag dagligen jobbade med, mina kompisar. Jag saknar hur kossorna skulle vara på och slicka på allt. Men främst så saknar jag sista stunden i lagårn kvällstid, när allt är klart och det är dags att gå hem, det där lugnet. Lugnet som inte finns någon annanstans, harmonin över att korna lägger sig ner, harmonin över att kvigorna står tysta och nöjda och idisslar sitt ensilage, lugnet med att veta att man under dagen gjort ett bra jobb för djuren och att alla nu är nöjda och glada för dagen. Minns att jag kunde sitta på änden av foderbordet en stund innan jag gick hem och bara lyssna. Man kunde verkligen höra en knappnål falla till golvet. Det enda som hördes var idisslande kor och någon kalv som ”bäddade” i en ensambox. Detta är livet !

" MIGRÄN är en kronisk huvudvärkssjukdom som kännetecknas av mycket smärtsam pulserande huvudvärk som förvärras av ansträngning. Vanligt är att värken upplevs sitta i ena halvan av huvudet och ibland vandrandes från ena sidan till den andra. Värken kommer i anfall som kan vara i allt från en halvtimme upp till fyra dygn. Frekvensen av dessa anfall kan vara från enstaka gånger per år till flera gånger i veckan. Många med migrän upplever en förhöjd känslighet mot ljus och ljud. Det är inte ovanligt att man under ett anfall vill ligga ostörd i ett mörkt rum. Ordet migrän har sitt ursprung från grekiskans hemikrania, vilket betyder "halv huvudskål".

Cirka 17 procent av kvinnorna i Sverige och 10 procent av männen lider av migrän. Det finns rön som tyder på att migrän är ärftligt. Av dem som har migrän uppger cirka 70 procent att någon nära anhörig såsom mor, far eller syskon också har migrän. " Källa Wikipedia..


Jag är en av de 17 procenten som lider av migrän, tack och lov så får jag inte anfallen lika ofta nu som jag hade förr! Men när de väl kommer, då kommer de som en käftsmäll. Tänk er en knockout av Tyson, ungefär så känns de :/ Jag kan inte vara där det är ljust, det ska vara tyst, luktfritt & kallt.. Mina anfall håller på ett par timmar, lider verkligen med dom som har anfallen i flera dagar. Så efter själva anfallsdagen är jag som en zoombie. Känns som jag är helt lealös i kroppen och som att allt går i en sengångares takt.. Är inte riktigt som ja ska den dagen.

Tack och lov så har det värsta gått över för denna gången. Det började i eftermiddags, va knappt så jag fick i mig någon mat vid middagen, efter det fick jag en migräntablett av chefen. Den hjälpte nog inte på mig som den gjorde på honom :/ Vid 5 kände jag att mjölket inte skulle funka, så pratade med Anna sen cykla jag hem. Sen dess har jag legat i sängen och sovit till och från fram till 23.30 typ. Nu, efter en dusch, en ibumutin å lite mat i magen så är det dags att sova igen. GodNatt!

Ofta.. när vi är deppiga.. så tänker man bara på just allt de där som gör oss deppiga! Man tänker sällan på det som är värdefullt i livet och heller inte det som gör livet värt att leva vidare.



Som skrivbordsunderlägg har jag världens finaste kille, min lillebror Erik. Han är tamejfan den bästa killen jag känner, min älskade guldklimp. Men så när jag tittar på honom får jag en sån sjuk jävla ångest (så kommer dom där jävla tårarna), över att det känns som att jag missunnat honom så mycke. Han är 7 år, stora killen men fortfarande sååå liten och skör. Men han har också känslor, tankar och funderingar. Han har aldrig sagt något eller undrat. Men han måste ju ha funderat över varför jag flyttade och nästan aldrig är hemma längre. Min älskade lilla guldklimp, min kärlek till dig är så stor. Önskar att jag kunde förklara för dig så du verkligen kunde förstå, ge dig en enkel inblick i det som kallas vuxenlivet.. Förklara för dig på ditt språk att min kärlek till dig kommer alltid vara lika stark oavsett vart i världen jag befinner mig. Men tack och lov så har du många år kvar till den tid då du kommer kallas vuxen. Önskar bara att jag kunde bidra mycket mer till den tiden som ska vara den bästa och mest minnesvärda tid i ditt liv.

Önskar bara att någon kunde hjälpa mig att reda ut det som grötar runt i min skalle, va väääldigt längesen jag kände mig så här liten och klen!

Halloween gör inte saken bättre och 18 November närmar sig, finns 2 ställen jag skulle velat besökt idag, mormor och Thyras (gamlamormor) gravar. Tänt ljus och fått sitta där en stund, och sakna!

Jag är verkligen världsmästare på att trycka ner mig själv, så långt ner det bara går!

I Torsdags kom min underbaring Amanda för att hälsa på mig. Hon kommer emellanåt, så brukar hon stanna 2 nätter så är hon med mig hos kossorna :) Så i fredags efter kvällsmjölket åkte jag med henne hem.

Det vart utgång för vår del, brygget fick det bli och efterfest på motorgårn. Vi skulle ju inte bli så obalanserade, men nästa gång ska vi bara ta det som de kommer.. För i obalans vart vi båda 2 :p Det kändes på Lördag när jag vaknade upp, migrän/värsta baksmällan på evigheter. Va nog inte människa förens 7 igårkväll. Blir det en likadan baksmälla nästa gång satsar jag nog på att bli nykterist. Visst att det är kul under tiden som man dricker, men ska man bli så dålig dan efter kan det kvitta. Så det vart nog tur i oturen att det inte blev något Elmia.

Så nu blir det jobb i några dagar för att sedan åka till Tidaholm till helgen, min kära lillasyster fyller 20 år och det måste givetvis firas. Nu tänker ni säkert " men kalasandet kunde ju kvitta om hon ska bli så dålig dan efter? " För min systers del blir det inget kalasande iaf då hon ska ha bebis i slutet på Mars :) JAG SKA BLI MOSTER FÖRSTÅR NI :) Känner mig mäkta stolt! Är ju faster sedan innan, men nu kan jag snart titulera mig som stolt moster också :) <3

Haha.. Bästa kommentaren på länge ! ” Du äter som en karl, du jobbar som en karl, du skitar ner dig som en karl, du uppför dig som en karl med ditt spottande, rapande och gormande. Det är ju tur att det syns att du är en tjej, med dina former och ditt långa hår, och att de hörs på din pipiga och gälla röst, annars hade man kunnat misstänka att du vart en kille. ” Min jobbarkompis talade ut ;) Haha


Bild från i somras när limpa numero ett precis började läggas, elle va säger man?

Nog om de ;) Limpa nummer 2 täcktes igår, med gamla bildäck! Det mina vänner känns i mina axlar idag.. Men det som inte dödar de härdar. Och provmjölkningen för denna månad är avklarad, så skönt :D I helgen var även en som min chef känner och tröska åt oss, det gick som på räls. Så nu är det inte mycke kvar som ska tröskas. Och resten av gräset som låg rundbalades igår/idag. Ska bli så skönt när skörden är över, så allt kan återgå till det ”normala” igen :) Inte för att jag kör någon av maskinerna eller så, men alla vi som arbetar blir ju involverade ändå.

Nu blir det matlagning för att sedan åka tillbaka till jobbet!

Denna Donnan däremot, hon uppskattade verkligen min uppfräschning av henne! "Gööör gött att bli klippt ju". Va riktigt så hon ropade efter mig när jag klippt färdigt och gick till nästa.

Dumheter med dessa minusgrader tycker jag, det här med vinter förstår jag mig inte på. Jag välkomnar den inte med öppna armar, ställer mig med ryggen mot skiten, blundar, håller för öronen och hoppas att dessa mörka månader går fort! Det gör de dessvärre inte, långsamt går de..
 

Jaha, fredag igen. Fast det är ju som vilken dag som helst..Fortsatt frisera kossorna på jobbet idag, vissa njuter verkligen av att bli klippta medans andra hatar de. Fast det är ljudet från kosaxen de inte uppskattar.

 Ligger i sängen och lyssnar på sjukt bra musik med rambo liggandes på min rygg :) Min gosiga fina kisse. Synd att han inte har längre ben så han kunde hålla om mig ibland, saknar att ha någon som gör det.. Var längesen jag blev omfamnad, på riktigt. Men det räcker med att Rambo finns här. Han e så mysig på kvällarna när han kryper in under täcket och lägger sig alldeles intill magen å spinner :) Det blir värme iaf, likaså från vedspisen. Ska ta sista blossen för dan och krypa ner.. John blund for nyss förbi och hällde grus i ögonen på mig.

Efter en tids uppehåll från bloggen så har jag beslutat mig för att börja skriva igen, de stunder jag har tid vill säga ;) Vart ganska mycke i mitt liv de sista månaderna.

Slutade skolan i April och 3 veckor efter det fick jag jobb, på en underbar gård utanför Vara, dvs Ödegårdens Lantbruk Lekåsa - 10 mil hemifrån. Utan körkort! Dessa 10 milen har ställt till det mellan varven, känslomässigt. Har funnits stunder då jag bara har velat ge upp allting jag skaffat mig för att flytta hem igen. Mina vänner och familj är ju trots allt mitt liv. Men så ändå har jag stannat kvar. Och det pga att jag har hamnat på ett underbart ställe. Djuren är toppen och människorna ska vi inte prata om! De har verkligen fått mig att känna att jag passar in, att jag duger som jag är trots mina tusen brister. Bristerna är något jag kämpar med dag och natt inombords, men ändå så är man den man är när man inte blev som man skulle (skämtåsido).. Och jag duger, som den jag är.

Har lärt mig mer under de här halvåret än vad jag lärt mig under mina tidigare år inom lantbruket, fått testa på saker som jag tidigare fått höra att det inte vart någon idé för mig att testa för jag skulle ändå inte kunna utföra dom. Fått en chef som ställer krav på mig och vill att jag ska ta för mig och våga testa, och det går! Det ser jag ju bara nu i efterhand, med tanke på allt som de lärt mig. Och jag är så otroligt tacksam, tacksam för att dom är som de är!



Men det viktigaste av allt är – Jag gav mig fan på när jag gick på soc att livet inte skulle vara som det var då.. För vem fan vill leva på systemet hela livet när man kan göra något åt saken och tjäna sina egna pengar? Allt handlar om uppoffringar. Mina uppoffringar var att säga upp lägenheten, flytta till pappa, börja skolan och lägga ett studielån på mina axlar.. Men det jag har fått ut av mina uppoffringar är att jag nu tjänar mina egna pengar, jag har ett jobb, och jag jobbar med det jag älskar, just kor. Att ta detta jobbet var också en uppoffring, lämna allt där ”hemma”, flytta till ett ställe där jag inte känner någon, utan körkort dessutom. Men jag kan inte säga att jag ångrar något av valen, för jag har också vunnit jävligt mycket på de uppoffringar jag gjort! Fick tex nya underbara vänner genom skolan, speciellt Settan. Åh fina Settan, sjukt hur mycket man kan sakna en människa :p Och genom jobbet har jag fått en kunskap jag kan bära med mig hela livet, och fått möjligheten att lära känna ytterligare några till underbara människor!

Visst att livet är en pina ibland, men det är då man tänker på hur bra man egentligen har det.
 

Och på tal om bra, så är det de minsta man kan säga om denna låten.. Öronorgasm!!

Du, oh alla andra betar nu på de evigt gröna ängarna. Men i mitt minne har ni alltid en plas. Glömmer aldrig den glädje ni gav mig, varje dag! Saknar dig skrållan, tokfan :p