flickanpetersson

Kollade återigen på Heartbreak Hotell, då pratade Helena Bergström om ödet med sin väninna Gudrun, hur de hade träffats 3 gånger på diverse konstiga ställen. Då kom jag att tänka på mig och Sofie, undra om det var ödet ? De tror jag. Vi visste om varandra en lång tid innan eftersom hon bodde hos min farbror, men vi matchade riktigt aldrig. Men så kom den där älskvärda kvällen i slutet av augusti, mitt ex va nere på gårn och jag vart rätt sur minns jag över detta. Jag var hos pappa och det var cykelavstånd dit. Vi hade gjort slut 1 vecka eller 2 innan, och allt jag ville mer än något annat var att träffa honom. Så jag och systeryster tog varsin cykel hos pappa och började trampa :P Min farbror, Sofie och exet skulle åka till festplatsen Gröna Lund i Lerdala på kvällen, men vi skulle få vara kvar där och sova där om vi ville. Men ungefär 1 timme innan de skulle åka så frågade min farbror om jag skulle vilja följa med till Grönan. Sjääääälvklart ville jag de ! Det va kvällen jag kom närmare min farbror, vi fick verkligen kontakt, det va kvällen jag och Sofie verkligen fann varandra. Det är 2 år sen, 2 underbara år av vänskap. I år missar vi den kvällen :( Vi har verkligen kommit varandra nära, lärt känna varandra. Jag har funnit en människa som jag kan vara fullkomligt ärlig emot, jag behöver inte hålla inne med någonting, jag kan vara den störda, helflippade, känsliga, kaotiska, knäppa och fruktansvärt omtänksamma människa som jag innerst inne är. Med vissa människor så har jag tyvärr svårt att släppa loss, totalt ! Tyvärr.. Det är verkligen en svaghet jag har. En sida som jag vill bli av med, vill kunna släppa loss jämt. Vara allmänt jävla dum i huvudet men fruktansvärt roliga personen som jag är med de som verkligen känner mig.

Tror jag är rädd för vad folk som inte känner mig ska tycka, tror de sitter kvar sen den perioden i mitt liv då jag vart mobbad, totalt nedtryckt, då jag var nobody !

Fast jag bryr mig ju inte längre om vad folk tycker om mig, de får tycka vad de vill brukar jag ju säga, jag tänker inte ändra mig för någon. Faan vad jag talar emot mig själv nu kände jag, för visst fan bryr jag mig fast jag inte vill ! Och det är de där jävla idioternas fel som hade kul åt att mobba mig i flera jävla års tid.. Meeen, det de mobba mig för kan de fan köra upp i arslet, de kan fan dra åt helvete. För jag är fan så mycket mer värd än dom, jag byggde inte mitt självförtroende och hade en bra självkänsla byggd på att få andra att må dåligt iaf.

Men vet ni vad fuckfaces ? Svinhugg går igen, och jag hoppas fan de ska göra ont !

Jag försöker att inte längre leva i de förflutna, delvis därför jag ska bort från den här hålan.

Jag lever för de jag älskar och för de som älskar mig, för den jag är och inte för nån de vill att jag ska vara.