Grinchen, yes I´m

Sitter här och funderar på förra årets jul och känner endast välbehag, faktiskt! Tänk om jag kunde känna detsamma för årets. Men det enda jag känner är en stor klump i magen, typ en sån där klump man får när man är påväg att börja gråta. För tro det eller ej, men alla gillar inte julen!
 
Förra året bodde jag i huset i Lekåsa, inte långt ifrån där jag jobbade. Hade jobbat på julafton och dagarna innan det gick endast åt till att göra det fint tills juldagen, så att börja juldagen med sovmorgon satt inte helt fel och sedan grötfrukost på de :)
 
Förra julen var exemplarisk. Vid 12 tiden anlände de första, sen kom de andra mellan 13 och 15. Den julen kommer jag minnas föralltid, och skulle aldrig fixat det utan mammas hjälp i köket. Sen var det så betydelsefullt att alla ville komma hem till mig, i mitt hus och fira juldagen.
 
Allt var verkligen lyckat, raktigenom. Sällskapet, maten, julgodis, frukt, stämningen och gemenskapen. Stämningen gjorde mig på nåt vis hög och så himla lycklig. Och det som kändes som det allra viktigaste var att alla var tillsammans. Och alla var så glada ! Det är en av mina mest minnesvärda jular <3
 
I år känner jag mig istället som grinchen, än mer efter avslaget från CSN. Hur ska jag nu kunna köpa julklappar till alla som köpt till mig och förväntar sig att även få något av mig? Mellandagsrean kommer iaf inte bli sponsrad av mig detta år. Så just nu känns det jävligt bra att julafton spenderas tillsammans med kossorna, och ännu bättre att jag faktiskt tagit det beslutet själv.
 
Att fira jul med kossorna som inte dömmer eller frågar en massa de inte har med att göra och som faktiskt kan såra mer än att göra nytta, känns som ett exellent beslut. Kommer inte vara inloggad på facebook eller läsa en enda blogg om hur lyckad julen är för alla, det kommer bara få den där jävla cementsuggan jag har i magen att växa. Får göra det bästa av juldagen istället, då jag ska vara med dom jag tycker allra mest om så får jag försöka bortse från att inga julklappar är från mig under granen.
 
Så får väl passa på nu, god jävla jul!
 
 
 

Magplask

Den 15 Oktober började jag läsa på Komvux i Skövde, tanken var att läsa upp min högskolebehörighet så jag skulle kunna söka till agrotekniker på BYS i Skara. När man är agrotekniker kan man jobba som foderrådgivare, ladugårdsförman, lantmästare m.m. Under den här perioden har det hänt ganska många saker som gjort att jag inte hållt fullt focus på mina studier, men för ca 2 veckor sen tog jag mig i kragen och kom åter på varför jag gör det här. Men idag fick jag mitt beslut av CSN, fick avslag på min studiemedels ansökan! Så nu vet jag inte vad jag ska göra, kan inte begära att min pappa ska försörja mig och jag kan inte leva på luft och vatten.
 
För 2 veckor sen började jag gå och prata med kuratorn de har på Komvux, hon är verkligen toppen och super lätt att prata med. Hon har försökt hjälpa mig på olika vis så jag ska kunna få lite cash utan CSN. Men för att få hjälp av soc (som jag lovade mig själv att jag aldrig någonsin igen skulle behöva vända mig till) så måste jag sluta skolan.
 
Känns som jag sitter i en jävla rävsax just nu, vet att jag kommer fixa detta för jag har befunnit mig i värre situationer, men just nu känns allting bara så jävla hopplöst. Först tappa jag telefonen i helgen och nu avslag från CSN. Min självkänsla är idag nere på noll, för alltid när sånt här händer lägger jag onödig tyngd på mina axlar, förstorar upp saker.
 
Det som har gjort min dag idag, trots allt, är kuratorn. Hon talade om för mig vilken fantastisk person jag är. Att hon tyckte att jag är en av de starkaste personerna i min ålder som hon någonsin träffat.
 
Haha, och självklart har vi pratat kossor under våra samtal. Hon berättade att hennes morfar hade kossor när hon var liten, och att det var 2 svartvita kossor som gick tillsammans med 1 röd ko, de 2 svartvita gick alltid iväg från den röda. Så varje morgon när hon var där kutade hon ut på mornarna och skulle se till så de svartvita inte mobbade den röda! Haha, så sött. Hon tyckte också att jag borde skriva ner mina berättelser och känslor till kossorna. Kanske det blir ett mästerverk nån gång ;)
 
Nu ska jag duscha och sen åka iväg - till en person som får mig att må väldigt bra! Tack å lov.  

Tonight we are young <3

Ikväll ska jag och Angelina ha lite dans som vi brukar säga istället för att supa! Ölen inhandlade och snart ska de få fukta min torra strupe :D

Hoppas att ni alla får en fantastisk kväll, de ska jag ha..

We can burn brighter than the sun !


Underbara Fredag!

Så är du äntligen här, älskade fredag! Längtat efter dig hela veckan, av olika anledningar. Nu har jag gjort mitt i arbetsväg för den här veckan.

Mjölket imorses gick ruskigt bra och flickorna skötte sig exemplariskt.

För några veckor sen sålde mina arbetsgivare sin gård, så nu är det nya ägare. Innan försäljning hade vi kor i 2 ladugårdar. En där de högmjölkande och såna som skulle kalva stod och i den andra ladugården (Arrendegård) hade vi lågmjölkare, dvs såna som närmade sig slutet på sin laktation och snart skulle sinas och med sinas menas att man inte ger kon något kraftfoder och att man slutar mjölka kossan, detta görs ca 2 månader innan kon ska kalva. Så sintiden blir en viloperiod för kon inför kalvning. Så hade vi även såna som skulle skickas till slakt i den ladugården.

När de nya tagit över sålde de som sagt massa kor, många favoriter fick åka, jätte fina djur. Och dagen djurbilen kom var riktigt jobbig. När de sålda djuren åkt flyttade vi ihop kor från båda ladugårdar till den ladugården där vi tidigare hade högmjölkande.

Så nu, när jag går och mjölkar kan jag fortfarande fast de snart gått 2 månader se vilka kor som stod vart även fast de står "nya" kor i de båsen nu. Jobbigt emellanåt. Det enda jag hoppas och tror på är att de har det minst lika bra där de är nu som de hade hos oss.

Träffade en seminör dagen efter flytten, hon hade träffat på ena gruppen på en gård hon var och seminerade på, då hade de precis anlänt till gården. Hon berättade att det är en jättefin gård med duktiga djurskötare. Då blev jag alldeles varm i hjärtat och fällde en liten tår.

Så nu mjölkar jag 2 dagar i veckan, byter av den nya djurskötaren, men på nyårsaftons morgon gör jag mitt sista mjölkpass i den ladugården. Då ligger deras öde helt i de nyas händer. Det jobbigaste just nu är att inte ha något direkt att säga till om längre, att det inte sköts på samma sätt - och självklart, alla gör olika. Men det känns inte som att det ligger något engagemang bakom nu, de brinner inte för korna på samma vis känns de som.

Vet inte riktigt hur jag kommer reagera på nyårsaftons morgon, när jag för sista gången stänger dörren till ladugården som vart mitt andra hem i 1.5 års tid och lagt grunden till att jag är den grymma djurskötare jag är idag!


121213

Vem är då jag?

 

En kotokig tjej som är född i den lilla staden Tidaholm men bor numera i Skövde tillsammans med en av mina bästa vänner Angelina.

 

Jag är 23 år (gammal), född den 1 Oktober 1989 på BB i Skövde. Min mamma heter Carina och min pappa Bertil, de är skilda sen några år tillbaka. De har 3 gemensamma barn – jag, min storebror Mathias som är 26 och min lillasyster som är 21. De båda har stadgat sig. Erica har en underbar liten son som heter Lucas som är 8 månader och bor tillsammans med sin pojkvän i Mölltorp utanför Karlsborg. Min bror har fru och 2 underbara ungar på 3 respektive 5 år. De bor utanför Tidaholm. Vi har inte bara gemensamma föräldrar, vi har alla 3 gått en lantbruksutbildning. Mathias och Erica gick på Sötåsen och jag gick en 20 veckors kurs på Uddetorp. Syskonskaran sluts inte där dock, mamma har tillsammans med sitt ex en pojk på 8 år vid namn Erik och min pappa har tillsammans med sitt ex (tack och lov) en tjej på 12 år!

 

Så jag har blivit välsignad med 4, alla på sina vis underbara syskon.

 

Jag är uppväxt delvis i Tidaholm men lika mycket av min barndom spenderades på min farmor och farfars gård utanför Skövde, så jag är en stolt bonnunge :D Har underbara minnen därifrån som kommer prägla hela mitt liv.

 

Min farmor heter Elvy, farfar Roland, morfar Lennart och mormor Maj-Britt. Mormor finns dessvärre inte med oss längre, hon somnade in bara 53 år gammal den 18 november 2003. En annan person som vart viktig för mig under min uppväxt, som jag aldrig kommer att glömma är min gamla mormor Tyra. Hon finns inte heller med oss längre, hon somnade in i maj 2004.

 

På mammas sida har jag 10 kusiner och på pappas sida har jag 8. Så jag har en ganska stor släkt.

 

 

Sedan 1.5 år är jag och jobbar på en mjölkgård i Lekåsa med uppbunden besättning som ligger mittemellan Vara och Vårgårda. Jag stormtrivs med mitt jobb trots att det är tungt och skitigt, jag skulle aldrig kunna tänka mig att jobba med något annat. Det fina med mitt jobb, det jag gillar bäst är att ingen dag är den andra lik. Vi vet på ett ungefär vilka tider vi spenderar i lagårn, men mellan mjölkpassen vet man aldrig exakt vad som händer. Skulle nog aldrig kunna jobba på en fabrik, stå dag in dag ut och göra samma moment om och om igen.

 

Jag har en väldigt stark kärlek till kossorna. Och i en uppbunden besättning kommer man väldigt nära korna, kossor är ju så himla nyfikna och tillgivna. De ska va på och lukta och slicka på allt, vilket kan vara både för och nackdelar. För mig är inte korna på mitt jobb bara kor, de är alla individer för mig eftersom jag vet hur var och en är i personligheten. Och jag är lycklig över att ha fått gåvan att ha ett djuröga och att vara en riktigt duktig djurskötare. Jag har äntligen hittat mitt kall i livet.

 

Jag älskar att arbeta med min kropp, slita och ta i. Älskar att man på kvällen är så trött så man somnar direkt. Man hinner liksom aldrig ligga och fundera på massa saker som man annars kanske gör när man inte är riktigt trött fast man måste sova.

 

Det ni kommer att få läsa om på min blogg är : Min vardag, saker som gör mig glad/bekymrad/förbannad. Mina och mina vänners (Angelina, Carina och Becca är de som oftast kommer på tal) äventyr och sysselsättningar, givetvis om kossorna, mina tankar och funderingar, framtid och dåtid m.m.

 

Och som person skulle jag nog vilja säga att jag är fruktansvärt envis, glad, empatisk och omtänksam – många gånger tänker jag mer på andra än mig själv, klumpig – men jag lider inte av det utan brukar ta det mesta med ett leende eller asgarv, analytiker – allt som sker runt omkring mig analyserar jag sönder så ni kan ju tänka er att det händer ganska mycket i min skalle, hela tiden, jag har ett ganska dåligt tålamod och kort stubin – fast den korta stubinen jag har är ganska dryg, den räcker länge men när jag väl blir arg så blir jag aaaaaaarg! Jag är ateist men tror dock på ödet – men inte att ALLT händer av en anledning. Så är jag mattokig också, förstår mig inte på folk som går på dieter och som svälter sig själva. Ät för helvete, mer rör er därefter.

 

Och min favorit mening är – It´s never to late to make memories for life! Ångra inget du gjort, ångra bara det du inte gjort. Man lär sig alltid något nytt i vad man än tar sig för.


Ny kula !

Hm, jag har funderat lite! Och jag vet ju inte exakt vilka mina läsare är, men jag känner att de flesta inläggen inte riktigt speglar vem jag är, och jag har ju aldrig gjort en riktig presentation av mig själv för att ni ska få en chans att se MIG ! Så det kommer jag göra de närmaste, en omstart :p


Dec. 01, 2012

Måste bara få säga att livet känns alldeles förträffligt just nu! Framtiden ser ljus ut, jag omger mig numera endast med människor som får mig att må bra och ger blanka fan i resten av befolkningen, jag har de senaste månaderna fått en sån grym självkänsla och skinnet som nu och för alltid ligger på näsan är jag så jävla glad över ! Tänker aldrig någonsin ugn ta skit av någon bara för att det får dom att kanske må en gnutta bättre. Fuck You!

Denna lördagen kunde fan inte bli bättre heller, vaknade på det bästa vis man kan vakna på imorse, kollade sedan ut och såg då en massa snö och hjärtat slog en volt, umgåtts med pappa, vart hos farmor och farfar, vart hemma hos min alldeles förjävligt underbara kombo Angelina, fyfan va jag älskar henne, jag har verkligen hittat en vän för livet! Och nu är jag och pappa hos Lasse och Gun. Vi har ätit god mat, glass och kakor samt kollat på "Så mycket bättre".
De programmet får mig att må så bra, men Sylvia kunde ju kvittat helt att vart en av deltagarna.

Nu fortsätter kvällen och den lär knappast bli sämre <3 Love Life!


RSS 2.0