flickanpetersson

" MIGRÄN är en kronisk huvudvärkssjukdom som kännetecknas av mycket smärtsam pulserande huvudvärk som förvärras av ansträngning. Vanligt är att värken upplevs sitta i ena halvan av huvudet och ibland vandrandes från ena sidan till den andra. Värken kommer i anfall som kan vara i allt från en halvtimme upp till fyra dygn. Frekvensen av dessa anfall kan vara från enstaka gånger per år till flera gånger i veckan. Många med migrän upplever en förhöjd känslighet mot ljus och ljud. Det är inte ovanligt att man under ett anfall vill ligga ostörd i ett mörkt rum. Ordet migrän har sitt ursprung från grekiskans hemikrania, vilket betyder "halv huvudskål".

Cirka 17 procent av kvinnorna i Sverige och 10 procent av männen lider av migrän. Det finns rön som tyder på att migrän är ärftligt. Av dem som har migrän uppger cirka 70 procent att någon nära anhörig såsom mor, far eller syskon också har migrän. " Källa Wikipedia..


Jag är en av de 17 procenten som lider av migrän, tack och lov så får jag inte anfallen lika ofta nu som jag hade förr! Men när de väl kommer, då kommer de som en käftsmäll. Tänk er en knockout av Tyson, ungefär så känns de :/ Jag kan inte vara där det är ljust, det ska vara tyst, luktfritt & kallt.. Mina anfall håller på ett par timmar, lider verkligen med dom som har anfallen i flera dagar. Så efter själva anfallsdagen är jag som en zoombie. Känns som jag är helt lealös i kroppen och som att allt går i en sengångares takt.. Är inte riktigt som ja ska den dagen.

Tack och lov så har det värsta gått över för denna gången. Det började i eftermiddags, va knappt så jag fick i mig någon mat vid middagen, efter det fick jag en migräntablett av chefen. Den hjälpte nog inte på mig som den gjorde på honom :/ Vid 5 kände jag att mjölket inte skulle funka, så pratade med Anna sen cykla jag hem. Sen dess har jag legat i sängen och sovit till och från fram till 23.30 typ. Nu, efter en dusch, en ibumutin å lite mat i magen så är det dags att sova igen. GodNatt!

Ofta.. när vi är deppiga.. så tänker man bara på just allt de där som gör oss deppiga! Man tänker sällan på det som är värdefullt i livet och heller inte det som gör livet värt att leva vidare.



Som skrivbordsunderlägg har jag världens finaste kille, min lillebror Erik. Han är tamejfan den bästa killen jag känner, min älskade guldklimp. Men så när jag tittar på honom får jag en sån sjuk jävla ångest (så kommer dom där jävla tårarna), över att det känns som att jag missunnat honom så mycke. Han är 7 år, stora killen men fortfarande sååå liten och skör. Men han har också känslor, tankar och funderingar. Han har aldrig sagt något eller undrat. Men han måste ju ha funderat över varför jag flyttade och nästan aldrig är hemma längre. Min älskade lilla guldklimp, min kärlek till dig är så stor. Önskar att jag kunde förklara för dig så du verkligen kunde förstå, ge dig en enkel inblick i det som kallas vuxenlivet.. Förklara för dig på ditt språk att min kärlek till dig kommer alltid vara lika stark oavsett vart i världen jag befinner mig. Men tack och lov så har du många år kvar till den tid då du kommer kallas vuxen. Önskar bara att jag kunde bidra mycket mer till den tiden som ska vara den bästa och mest minnesvärda tid i ditt liv.

Önskar bara att någon kunde hjälpa mig att reda ut det som grötar runt i min skalle, va väääldigt längesen jag kände mig så här liten och klen!

Halloween gör inte saken bättre och 18 November närmar sig, finns 2 ställen jag skulle velat besökt idag, mormor och Thyras (gamlamormor) gravar. Tänt ljus och fått sitta där en stund, och sakna!

Jag är verkligen världsmästare på att trycka ner mig själv, så långt ner det bara går!