The loss of you will always remain
Mormor, jag saknar dig. Thyra likaså. Det var inte meningen att det skulle bli sådär.
Mormor, du blev bara 53 år, varför ? Du hade ju så mycke att se fram emot
Du var ju min skyddsmur och räddare i nöden, du lyssnade alltid och gav råd. Vi fick alltid komma till dig om det var problem hemma, det var därför du kom till oss den kvällen.
Den 18 November har det gått 7 år, 7 år utan dig :'( Det har funnits dagar då jag tänkt mindre på dig och dagar då jag tänkt på dig mer. Men saknaden är alltid densamma och kommer alltid vara. Det är så mycket du har missat, som jag vet hade glädjt dig. Mathias och Fridas bröllop, Edvin, Jolene, Meya & Alva. Alla dina barn och barnbarns födelsedagar mm. Dessa tillfällen är då jag har tänkt på dig mer, du fattas oss alltid.
Julen efter att du dött samlades vi allihop, inklusive Nathalie, Marina och Balzar. Det fanns inget annat, det var en sån självklarhet att alla skulle vara med varandra då. Ingen skulle behöva sitta själv den julaftonen.
Den 18 November är ett datum jag avskyr och sent kommer glömma. Därför jag kryper in i skalet denna tiden på året, för att jag bara ska behöva bry mig om mig själv så att jag kan få sörja lite, och jag ber om ursäkt till er som drabbas men jag kan inte rå för det. Den där kvällen har etsat sig fast som en tatuering i skallen. Glömmer aldrig timmarna innan allt hände, vi satt och åt kvällsmat. Då berätta du att du älskade mig, jag älskar dig också. Alltid gjort, kommer alltid göra, Det gör vi allihop.
Att möta ambulanserna, att se dig i vardagsrummet med plattorna på bröstet och veta att man inte kunde göra nånting, att vara så maktlös. Den känslan släpper aldrig. Men det värsta av allt var på akuten, när mina mostrar och farbror kom in. Att se deras skräckslagna ansiktsuttryck och tårarna i deras ögon, det är nåt jag aldrig glömmer. Vet ju bara hur ont de gjort i mig, och du var min mormor. Men du var deras mamma, deras smärta kommer jag nog aldrig kunna förstå. Glömmer dig aldrig min ängel.
Kan du tänka dig, dagen efter den hemska dagen börjar jag i Skolan. Något jag sett fram emot och längtat efter att få svar på hela sommaren. Jag har äntligen fått en sak att se fram emot, något att kämpa för. Denna gången har jag valt det själv, så då ska jag fan klara de! Hoppas du ger mig en lyckospark då och då..
SKA klara de, med eller utan stöd. Hoppas du sover gott, tänker på dig mormor <3 !
