flickanpetersson

Då är snart morgonen här, som jag verkligen bävat för :/ Vår lilltjej åker mot döden.

Och det finns inte ett skit jag kan göra åt att någon väntar på att hon ska fylla deras frys.

Men det är som Sofie säger, det är bättre att det blir så här, att vi låter någon ta hand om henne, att vi avgör hur hennes liv ska sluta än att vi skulle sålt henne vidare i hopp om att hon skulle hållas till mjölkproduktion, för att det är billigare för dom att göra så och sen slaktar henne iallafall, och då vet vi inte hur det skulle gå till.

Låter säkert fruktansvärt tanigt i era öron att man kan vara så här ledsen över en kviga, men tänk er ett djur ni fött upp, som ni varit med sen dag 1, så uppstår det omständigheter som gör att ni inte kan ha kvar djuret, och ni vet att dens dagar är räknade. Spelar ingen roll om det är en ko, en katt, en hund, ett får eller en häst. Alla sätter de sina spår och de blir en del av en. Och för att en kviga och en ko ska få mat varje dag i den mängd de kräver så krävs det en del jobb kan jag lova er. Anyway, varför försöker jag ens förklara ?

Behöver ingens sympati, smärtan över detta kommer varken bli bättre eller sämre av att någon förstår. Minns de som igår när hon föddes, och jag saknar henne redan ! Nu ska jag trotsa tankarna och försöka sova lite, ska ju avlasta Bruttis imorgon kväll också, så lite sömn skulle väl knappast skada.



Lillchefen som liten kalv, här sugandes på mina fingrar ^^


Lillchefen, den där lilla av de små, som är suddig på bilden. Vår lilla sötnos. I mina ögon förblir du liten !